augusti 31, 2011

I dessa DIY-tider...


När jag kom hem idag fann jag denna utanför dörren. Vad menas???
För mig finns bara en logisk förklaring: Liemannen var här idag för att hämta mig, insåg att jag inte var hemma, och lat som han är, lämnade lien med en lapp på:

"Hejhej, tänkte att din dag var kommen, men när du inte var hemma så tänkte jag be dig göra mig en tjänst och göra det själv när du har en stund över? Jag lämnar lien här. Ingen brådska, jag har flera hemma. Vänliga hälsninga LM"

Men lappen blåste bort. Tur för mig!

Regimskifte Del 2 - Statskupp!



Ja, men hur gick det då, med dagen då femåringen bestämde allt??

Jo, bloggen är kvar, tjohoo!

Diktatorn bestämde sig tidigt för att gå till dagis, vilket var bra, då undersåtarna hade annat för sig och såg risken för maktgalna beslut som mindre när hemvisten blev kortare. Vid hemkomst tog han beslutet att inte vara hemma särskilt mycket alls, och spenderade mycket tid med att leka med grannbarnen. Han slängde in en order till köket, att till middag skulle det serveras "krafeterad kyckling" innan han begav sig till grannen. Krafeterad kyckling är som friterad kyckling, fast med ett annat, av Diktatorn, påhittat namn.




Han kom hem ropandes: Nu är jag hungrig, var är min krafeterade kyckling?! O då fick han den på en gång, så klart!

Efter maten bestämde sig diktatorn för att börja träna judo, så en pappa och en morfar satte sig i bilen och körde in till stan för att skriva in honom på barnjudo. Där brottade Diktatorn ner minst ett barn som inte ville förstå vems bestämmardag det var.

Väl hemma igen blev det kvällsfika i temat orange! Tomatsoppa, nypressad apelsinjuice och en orange tomat efter det! Allt i rätt färg!

Att lägga sig efter kvällsfika var inte passande för en diktator, som gärna terroriserar sina undersåtar med galna lekar och mycket pangande. Det lektes hej vilt en bra stund.
Undersåtarna, som såg Diktatorns allt tröttare lek, såg inget annat sätt än att slå ihop sina påsar... och kvällen avslutades våldsamt med en statskupp, där Diktatorn lades vänligt men bestämt i sin säng, tillsammans med sina medhjälpare "gosisarna"!


Och frid rådde över landet igen...

augusti 30, 2011

Du är vad du googlar


Länge nog har jag varit vilsen, och undrat vem jag är! Inspirerad av favvobloggerskan Karin tog jag reda på det idag. Jag googlade "Marcela is, och gjorde mig redo för att definiera min person på nytt!
Pass på!

Marcela is awesome!

Marcela is my favorite!

Marcela is the showgirl

Marcela is a broad based media

Drunk Marcela is best Marcela!


Nu vet ni!


Vad är du?

augusti 29, 2011

Bara för att


Huset är så tyst(förutom en snarkande hund i soffhörnet). I nattens tystnad är huset min musa. Lika trött som kroppen är, lika pigg är kreativiteten på natten! Allt är möjligt då! Skriver lite, klurar på affärsidéer, möblerar om...
Jag är sömning som få, men huset låter mig inte sova, det vill umgås lite till. Så för husfridens skull håller jag mig vaken och klurar vidare. Bäst det kanske, annars kanske badrumsgolvet är extra kallt imorgon?

augusti 28, 2011

Regimskifte!


"Det är inte rättvist att vuxna ska bestämma hela tiden, det är inte rättvist för barnen! Imorgon ska jag bestämma allt, ALLT!"

Idag tröttnade han rejält på att vi vuxna jämnt ska bestämma!

Ja...vi gick med på det så klart! För det här vill man ju inte missa! Det ska bli spännande! Vad kommer hända, VAD??
Kanske blir det viktigt med ett rabarberblad på huvudet när man dansar till The King på repeat hela dagen? Kanske äter vi ostkrokar till frukost? Kanske äter vi upp hundarna??? HUR KOMMER DET ATT GÅ???!

Fortsättning följer...(Om inte bloggen läggs ner under regimskiftet, så klart!)

augusti 27, 2011

Omärkliga ting


Är det inte lite märkligt, så säg...
Att det känns så lyxigt att leva det här livet som inte är så "lyxigt".. Där man lyxar till det med att äta ute, inte framför TVn. Maten känns märkvärdigare och godare i solskenet.
På bordet står:
Hemmagjord flädersaft
Ugnsomelett(tyvärr köpta ägg, längtar tills jag kan "odla" mina egna) med nyplockade kantareller och broccoli
Nybakta Tékakor
Nyköpta nektariner till efterrätt

Alldeles gott, och alldeles omärkligt!

augusti 26, 2011

Tomatfilosofi

Att växa tillsammans. Växa ihop. Leva på samma villkor. Stötta varann. Leva genom varann, och för sig själv. Det som påverkar den andre påverkar en själv. Styrka och svaghet i sin högsta form! Att lära sig se sig själv genom den andres ögon. Att förlora sig själv och finna sig själv i tvåsamheten.
Kärleken är skitläskigt...och alldeles underbar!

augusti 23, 2011

Att se sitt kött i vitögat



Ja, så var det gjort, fjärde gången vi slaktar kaniner. Den här gången var jag inte med. Målet är att kunna äta köttet helt utan problem. Det känns fortfarande märkligt(första gången kunde jag inte äta det) men nu går det bättre och bättre. Då jag ändå är köttätare men inte vill äta kött jämnt, anser jag det vara mitt eget ansvar att se till att mitt kött levt ett bra liv! Därför tycker jag det är en bra idé att föda upp köttkaniner. Vi har ett par kaniner som lever ett gott liv, vi socialiserar med dem och de får beta på gräsmattan. Dom lever i stora burar, vissa med två våningar, och vi umgås med dom varje dag. Kaniner är sociala djur. Ett par gånger om året får vi kullar, det är dessa som sedan slaktas.

Ja - dom är hiskligt söta, men det är grisar, kycklingar och kossor med. Varför ska något vara mer ok?
Nej - det är inte kul att döda dom, men det går väldigt lugnt till, och jag utsätter mig för det av en anledning med. Varför undvika den jobbiga biten, när jag tvingar kaninen att var med om det? Kaninen är trots allt lugnare om jag är med, och det är det viktigaste.

Jag tänker att så länge jag inte slutar äta kött(vilket är målet lite längre fram kanske, måste bara få med huskocken på detta) så tänker jag minsann ta mitt ansvar att ta hand om, och döda mitt eget kött. Om fler gjorde det skulle vi inte äta så äckliga mängder kött. Vi skulle inte importera kött från andra kontinenter, och vi skulle äta mer vegetariskt. Jag tvingar inte någon annan att göra som jag. Men jag tar mitt ansvar genom att titta mitt kött i ögonen, och se till att möta en lugn blick, inte en skärrad sådan. Dessutom känner jag en större respekt för kött, om man nu kan säga så. Jag vill inte bara äta det hur som, utan jag gör det med mer eftertanke, och söker att undvika det så långt det går.
Så tänker jag, ett steg i taget.
Frågor på det?

augusti 21, 2011

Om Greger




Det här är Greger. Greger är sammansatt av en söndrig lekgrävskopa, en rävskalle, kattrevben, och en krabbklo upphittad, allt upphittat och sammansatt. Han är nu en Grävskopion.
"Äckligt" säger nån. "Märkligt, så kan man ju inte göra", säger någon annan.
Men, titta igen... Det där är Greger, han är varken äcklig eller märklig, han är unik, så där som jag vill vara. Han är resultatet av att någon skiter fullständigt i hur det borde se ut. Någon som gör nytt av annat. Som inte dränker sitt skapande i ramar om sakers "borde".
Mannen som gjort Greger är mannen i mitt liv. Han är den som går ut i skogen för att plocka det han behöver till middagen, istället för att gå till affären, och inte blir det kattskit heller, det blir en läcker middag utan namn, för den är inte bara påhittad, den är framhittad, ihopsatt under vägen. Han är vad man kallar en "doer". Han fixar det han behöver, även när han inte vet hur man gör. Han tänker att antingen löser det sig på vägen eller så vet han med säkerhet att han klarar av det, då har han iallafall försökt. Han gör saker i sin egen takt och låter inte andra bestämma takten. Han är min förebild, jag vill lära mig saker när jag är med honom, han får mig att sakta ner takten och leva i nuet. Med honom känns allt möjligt, nytt och spännande. I vårt hem finns ett och annat som inte är "som det ska", men det är precis som det ska!
Det är det jag ser när jag går förbi Greger i trappen, livsglädje!

augusti 20, 2011

Woff!

Jag står på gården tillsammans med Watson. Grannen kommer till vår gård för att visa vår nya valp för sitt barnbarn som är på besök.

Barnbarn: Åh va söt hon är!
Jag: Ja det är en han, han heter Watson. Men visst är han söt!
Barnbarn: Mormor, får jag klappa henne?
Mormor: Visst får du det!

Flickan går fram och klappar mig vänligt på armen, säger tack, och går tillbaka till sin mormor. Hon struntar helt i Watson.


Marcela, nu sötare än en valp!

augusti 15, 2011

Att lämna sig själv ifred en stund


Idag har jag varit ensam större delen av dagen, med inget speciellt planerat.
Jag vaknade med ett tungt hjärta, som inte ens när jag frågade vad som var tungt, kände för att svara. Jag fick ett "äh, strunt i det du!" tillbaka bara. Så jag lät den vara, hela dan umgicks vi i tystnad. Solen lyste inte på mig, även den lämnade mig ifred.
En sådan dag lämnar plats för eftertänksamhet och spontanitet. Två fina vänner hörde av sig och vi tog oss tid att umgås via telefon, och filosofera i långsamheten tillsammans.
Resultatet blev en tungsint, men skön dag. Jag har inte sökt att gaska upp mig, inte heller att fastna i självömkan. Jag lät mig bara vara, och tänk vad skönt det är att få göra det!

Kvällen delar jag nu med en kopp té och Tompa, som sjunger för mig så hjärtat myser ihop sig helt.

Dagens

Dagens outfit: Övervintrade fågelfrön. Solar som lyser upp min regniga dag. Tack tack!
Tänk om jag kan rosta och salta mina egna solrosfrön snart, mumma!

augusti 13, 2011

Jag hinner inte stressa!




Människan sägs vara ensam om att bli stressad genom bara tanken på något...

Stress och trötthet är något vi ofta skryter med "Idag har jag städat hela huset, bakat kanelbullar, och ska nu hjälpa syrran flyttstäda", "Inatt sov jag inget och ska nu jobba 15 timmar". Hur många gånger om dagen läser/skriver vi inte sånt på tex facebook. Var kommer det ifrån? Detta behov av att känna oss duktiga? Att få bekräftelse för det dåliga vi gör mot oss själva? Helt uppåt väggarna är det, att vi så gärna vill höra hur duktiga vi är, att vi gärna offrar hälsan på kuppen!
Jag efterlyser flera "Idag har jag bara varit" eller "Idag åt jag fem glassar och skrattade så det kom ut genom näsan".

För två år sen gick jag in i den berömda Väggen. Jag hade helt nytt jobb, och ville bevisa för chefen att jag klarade det hur bra som helst! Jag var så angelägen om att vara omtyckt på jobbet, att jag inte var tydlig nog som chef. Detta skapade kaos, och jag klarade inte trycket. Jag sjukskrevs och sa upp mig. Ett år tog det att börja få framtidshopp, och att sluta hitta på ursäkter för varför jag inte klarat jobbet. Skammen över att inte palla trycket, att inte vara duktig nog, var stor. Fortfarande kan jag i låga stunder känna mig dum som inte klarade det.

Tyvärr är jag kroniskt skadad, stressen är alltid där och hotar mig med att ta över igen. Men jag jobbar på att ignorera den. En sak har varit positivt med det hela, jag har fått svårt att göra flera saker samtidigt, tappar lätt fokus då. Jag blir yr och tvingas till pauser när det blir för mycket. Min kropp tvingar mig att leva i nuet. Jag kämpar emot ibland, och jobbar fort när jag ska göra något, för att kunna känna mig duktig sen... Men jag hoppas duktigheten inom mig dör svältdöden snart.

Jag önskar oss en mer avslappnad syn på oss själva, att vi kan göra saker för att vi vill, för att det behövs, och för att göra det bara. Inte för andra, inte för bekräftelsen...och om vi nu gör något duktigt, att hålla det för oss själva, mysa åt det i tanken då och då, och inte göra saker för att passa in i någon duktighetsmall. Vi kan även se till att våra barn inte hamnar där, att inte mata duktigheten inom dem. De lär sig det dom ska ändå, barn är ju av naturen det duktigaste som finns!


Natt natt!


Ps. Jag kom precis på att jag läst ett bra inlägg av Underbaraclara för ett tag sen om duktighet...vänta ska jag leta...rota runt...
HÄR var den(hon har skrivit flera). Vassego! D.s

augusti 12, 2011

Att hitta hem

Mannen säger att skogen är där han känner sig trygg och hemma. Jag tänker på yxmördare, hajar och annat farligt som kan dyka upp i en skog, därför slappnar jag inte av på samma sätt, utan längtar hem till mitt mördar- och hajfria hem ganska snart igen.


Men TITTA! Är det inte det finaste du sett, så säg? Gården som plötsligt dyker upp, mitt bland träd och buskar, i svampskogen. Där står det och ser gäckande hemlighetsfullt ut. Jag förväntar mig att en stressad kanin ska öppna dörren, skynda sig förbi mig och hoppa vidare in i skogen.
Jag har bestämt mig för att aldrig bli fullständigt lycklig, om jag inte får bo i det där huset någon gång i livet.
Åh, du gäcklighetsfulla lilla hus, jag älskar dig!

augusti 11, 2011

Det finns viktigare saker än...



att titta på den här katten, och lyssnar på den här melodin. Men oviktigt är också viktigt!

Lycka är en syster

En familj anlände för ett par dagar sen, och det underbara kaos som blir när två familjer förenas, var ett faktum! Jag älskar röran som uppstår när vi alla ses! Det är alla röster som för olika samtal över matbordet, alltid nån som fortfarande står kvar och lagar mat, medan någon annan snart ätit färdigt, massa mat, stoj och skratt...men framförallt, så mycket kärlek på så liten yta! Systra mi med familj är här!


En enkel kvällspromenad blir så mycket mer!


Med min syster är det spontana påhitt mest hela tiden.


Hon är inte bara bäst på att vara syster, hon är även den bästa sagoberättaren jag vet! Ingen fångar publiken som hon!


Att få kvalitetstid med sin syster är det bästa! Vi är bäst på att tillsammans göra allt och ingenting, prata om två eller tre saker samtidigt, tappa tråden nånstans på vägen, plocka upp den ett par timmar senare, och aldrig aldrig prata färdigt om nåt!
Jag älskar dig, systra mi!

augusti 09, 2011

Titta!


Det är kärlek i mitt té!

Det stora genombrottet


Som första lediga dag, tänkte jag slappa till det....men när Mannen kom hem hade han sånt skogssug i magen, att vi var tvungna att cykla iväg och leta lite svamp. Jag har försökt många gånger, men är helt säker på att jag är svampblind, hittar aldrig nåt!



Över mark och ängar begav vi oss...i jakten på svamparna...


Men vi hittade mest bär...


...och en perfekt fikakulle! Här satt vi en bra stund, smällde i oss en hel ballerinarulle, och slogs med mygg. En klen tröst för den svampblinda Marcela, som inte hittar nåt...eller...?


Men TITTA! Jag hittade en kantarell! Min första och endaste egenhittade KANTARELL! En stor stund i Marcelas skogsliv! Efter det kunde jag inte sluta stirra på marken, men jag skulle slutat när jag var på topp, för det blev den enda jag hittade. Tur att Mannen bar hem en hel korg med svamp han så mästerligt plockat själv!


Bonusbild! Dagens outfit: ett par superstora gummistövlar, snygga skogsjeans, sidoväska fylld med myggmedel och småmynt, SwedenRockFestival-munkis knuten bratsigt om halsen, Bilar-väska, vit fläckig t-shirt, och en bra vandringskäpp!

augusti 08, 2011

Mamma sa att man ska ge bort sånt man själv vill ha!

Vi skämdes lite idag, eftersom vi kom på att en vän fyllde år igår, så vi skyndade oss att sätta ihop en present. Tillsammans är vi bra på det här, han gör och jag slår in! Vilken presentkombo!


Vi hittade på en presentbricka som bestod av sånt Mannen gjort: en burk hallon/timjan/chili-marmelad, blåbärssaft, och en limpa han bakat idag. Sen slog jag in en chokladkaka jag hade. Presentpapper hade jag inte, men ett gammalt, tyskt nothäfte hade jag, snyggare än vilket presentpapper som helst ändå. Lite fina snören på det och så lite cellofan jag hittade i en låda. Tadaaa! Billigt, snyggt, smarrigt och fruktansvärt vardagslyxigt!

Sånt jag roar mig med...

Jag älskar att umgås med musik! Min stereo hamnade hos pappa i Malmö när jag flyttade upp, så skivorna ligger i lådor, och vi har svårt att umgås just nu. Annars är det fint att ligga i soffan och lyssna på ett helt album, sjunga med, och titta igenom konvolutet, hålla i skivan...umgås helt enkelt!
Nu när jag bara har Spotify så hittar jag på lekar, som att tex söka på ett ord!
Idag blev ordet "habibi", och bland en massa sköna orientaliska låtar dök denna upp. Så nu har jag fuldansat till den på repeat. Får jag lov?



augusti 06, 2011

Come an bara oron!


Igår kom vi hem från äventyr i Storstaden, berättar mer om det sen. Idag har jag dragit på mig långklänningen för att spendera tre timmar på jobbet. Sommarvikariatet i en mysig klädbutik går mot sitt slut och frågan är nu vad jag ska göra? Jag lite dagar kvar här o var i Augusti, annars vet jag inte... Men jag oroar mig inte, vi har levt på så mycket mindre förr. Jag väljer att se augusti som en slapp månad med plats för läsning och funderingar över framtiden. Lite som obetald semester. Oron får inte förstöra den! Jag väljer att se framtiden som spännande och öppen för mig, endast fantasin sätter gränserna(upprepar detta tre gånger för att börja tro på det) Ska vi säga så? Låt ledigheten komma bara! Amen!

augusti 02, 2011

En bra spaningsrunda

Igår var vi ute på spaning efter intressanta saker i naturen.



Vi hittade en björk, en vit liten fjäril, och en vilsen polis.
Hundarna hittade vatten och badade som tokar. Polisen hittade rätt. Alla var nöjda!

augusti 01, 2011

Det söta livet



Det händer att jag inser att socker rår över mitt liv. För att sätta sockret på plats händer det att jag tar en paus.
-"Jag gör inte slut, men vi behöver en paus, sockret! Det är inte du, det är jag! Jag måste finna mig själv" ...och annat tröstande säger jag till den, sen bestämmer jag mig för att i två veckor säga NEEEEJ! till sockrets alla försök att få min uppmärksamhet.
Det har gått bra, men idag såg jag den här bilden.




Jag och min bästis(ja, jag står för att jag har en bästis, det är inte bara mellanstadietjejer som får ha en!) har en tradition, att tillsammans ta den första vårglassen ihop. Vi sitter ute och fryser nånstans, och myser över att våren är kommen. Just nu är hon på Sicilien med familjen och det går inte att prata med henne. En månad har hon varit borta. Jag är nu i slutet på vecka ett av sockerpausen, och det känns inte jättejobbigt utan sockret(jag överkonsumerar frukt och nötter istället). Däremot börjar det bli svårt att hålla koll på listan av saker vi måste prata om när hon kommer hem.
Den här bilden blev droppen idag. Man kan ju inte ta en paus från två beroenden samtidigt, det borde jag fattat!